tisdag 22 januari 2008

150% ökning av dödade fotgängare i Stockholm

Det är bokstavligen livsfarligt att vara fotgängare i Stockholm!
Antalet dödade fotgängare i stockholmstrafiken ökade med 150 procent förra året. Det betyder att ca 30 procent av alla fotgängare och cyklister som dödades i tätortstrafiken i landet förra året, omkom här i Stockholms län. Totalt skadades eller dödades 309 personer i Stockholmstrafiken. Hälften av dem vid ett övergångsställe under 2007.
Av det totala antalet trafikdöda i länet var nästan 40 procent helt oskyddade trafikanter, dvs fotgängare och cyklister.

Jämfört med 2005 dödades fem fler fotgängare och jämfört med 2006 dödades hela nio fler fotgängare i stockholmstrafiken under år 2007. I länet omkom totalt 51 personer i trafiken under 2007. Det är i sig en ökning på åtta procent från föregående år. Av samtliga som omkommer i trafikolyckor i Sverige dödas 10 procent i stockholmstrafiken.
Ser man på hela landet var antalet omkomna bara på våra 50-vägar förra året (2007) ca 140 personer! Det är nästan 30 procent av samtliga döda i trafiken. Hälften av dessa var fotgängare eller cyklister. Detta innebär att ca 70 fotgängare och cyklister skadades så svårt i trafiken att de avled trots att de vistades i trafik där hastighetsbegränsningen är satt till 50 km/h.

Att hälften av de dödade i tätortstrafiken är helt oskyddade och att kurvan stiger brant uppåt (gäller Stockholms län) innebär att vi måste se allvarligare på trafiksituationen i våra städer. Vi måste också inse att trafikmiljön inte blir bra bara för att hastigheterna är lägre. Det måste mycket mer till.

Vad gör trafikborgarrådet Mikael Söderlund åt saken, mer än att han skapar sk ”Red Routes” i stan för motorfordon så att bilisterna ska slippa anpassa farten till övriga trafikanter, dvs de oskyddade fotgängarna och cyklisterna?

Hur länge ska vi låta intressena bakom köpladorna invid förorternas trafikleder styra hur vår stad formas? Hur länge ska vi se på när trafikmiljön i stan ostört omskapas att bara passa motorfordon. Hur länge ska vi acceptera att en merpart av de skattepengar vi investerar på trafiken, bara investeras för att underlätta för motortrafiken?

Hur länge ska vi blunda för att vi genom vår nuvarande stadsplanering skapar ytterligare ökad trafikmängd.

"If you plan cities for cars and traffic, you get cars and traffic.
If you plan for people and places, you get people and places."

Mikael Falk

Inga kommentarer: